Bifokal spegel

När en persons ögonjustering är försvagad på grund av ålder måste han/hon korrigera sin syn separat för fjärr- och närseendet. Vid denna tidpunkt behöver han/hon ofta bära två par glasögon separat, vilket är mycket obekvämt. Därför är det nödvändigt att slipa två olika brytningskrafter på samma lins för att bli linser i två områden. Sådana linser kallas bifokala linser eller bifokala glasögon.

Typ
Delad typ
Det är den tidigaste och enklaste typen av kikarelins. Dess uppfinnare är allmänt erkänd som den amerikanska kändisen Franklin. Två linser av olika grader används för den bifokala spegeln av separationstyp, som används som fjärr- och närområden för central positionering. Denna grundläggande princip används fortfarande i alla design med dubbla spegel.

Typ av limning
Limma underfilmen på huvudfilmen. Det ursprungliga gummit var kanadensiskt cederträ, som är lätt att limma, och som även kan limmas efter att gummit bryts ned av mekaniska, termiska och kemiska effekter. En sorts epoxiharts med bättre prestanda efter ultraviolettbehandling har successivt ersatt den förra. Den limmade bifokala spegeln gör designformen och storleken på underskiktet mer varierande, inklusive det färgade underskiktet och prismakontrolldesignen. För att göra gränsen osynlig och svår att upptäcka kan delskivan göras till en cirkel, med det optiska centrumet och det geometriska centrumet sammanfallande. Bifokal spegel av våffeltyp är en speciell limmad bifokal spegel. Kanten kan göras mycket tunn och svår att urskilja när understycket bearbetas på en tillfällig lagerkropp, vilket förbättrar utseendet.

Fusion typ
Det är att smälta ihop linsmaterialet med högt brytningsindex i det konkava området på huvudplattan vid hög temperatur, och huvudplattans brytningsindex är lågt. Kör sedan in understyckets yta för att göra krökningen på understyckets yta överensstämmande med huvuddelens. Det finns ingen känsla av gränsdragning. Avläsning av ytterligare A beror på brytningskraften F1 på den främre ytan av det avlägsna synfältet, krökningen FC för den ursprungliga konkava bågen och fusionsförhållandet. Fusionsförhållandet är ett funktionellt förhållande mellan brytningsindex för tvåfasfusionslinsmaterial, där n representerar brytningsindexet för huvudglaset (vanligtvis kronglaset) och ns representerar brytningsindexet för underarket (flintglas) med ett stort värde, då fusionsförhållandet k=(n-1) / (nn), så A=(F1-FC) / k. Det kan ses från formeln ovan att i teorin kan förändring av den främre ytans krökning på huvudplattan, den konkava bågkrökningen och underplattans brytningsindex ändra den nästan ytterligare graden, men i själva verket uppnås det i allmänhet genom att ändra underplattans brytningsindex. Tabell 8-2 visar brytningsindexet för flintglas som vanligen används i världen för att tillverka olika nästan ytterligare fusionsbifokala speglar.

Tabell 8-2 Brytningsindex för underplattor av olika bifokala speglar med nästan ytterligare fusion (flintglas)